Bemötande i svåra situationer och kriser
Bemötande i svåra situationer och kriser
Modern krisforskning visar att det sociala stödet tillsammans med själv tillit är avgörande faktorer för att bygga motståndskraft i en kris och därmed minska risken för att den ska leda till psykisk ohälsa. Men det är inte alltid lätt att veta hur man ska agera när någon i ens närhet mår psykiskt dåligt – och många är rädda att göra fel. Öppenhet, lyhördhet, medkänsla och empati är nyckelord i bemötandet, skriver Åsa Lindell.
Det är alltså viktigt, som en förebyggande åtgärd relaterat till psykisk ohälsa, att bli mer medveten om hur vi bemöter både varandra och oss själva när livet utmanar. Det faktum att den psykiska ohälsan ökar kraftigt gör detta behov än större. Vi vet i dag att människor hanterar kriser olika och att vi tenderar att gå in och ur krisen, som ett sätt att bearbeta. För den som står bredvid, oavsett om det är privat eller på arbetsplatsen, innebär det att lyhördheten och stödet kan behövas även längre fram. Ja, det kan behövas långt efter dagen då alla drar en suck av lättnad för ”nu verkar hen må bra igen”. Detta med att gå in och ur krisen, eller att uppvisa olika bearbetningsstrategier (så kallade copingstrategier), är enligt forskningen också något som bygger motståndskraft. Det kan innebära att en person använder en undvikande strategi, vilket kan tolkas som att personen inte är påverkad eller förtränger saker, för att nästa dag visa en behärskande strategi och gå rakt in i det som är svårt. Återigen, detta faktum stärker behovet av lyhörda medmänniskor i närheten. Människor som står kvar och finns kvar, när och om det behövs.
