Överlevnadsanalys – En fråga om liv och död!
Överlevnadsanalys – En fråga om liv och död!
Ursprungligen handlade förstås överlevnadsanalys om liv och död och då ofta i förbindelse med försäkringsmatematik och beräkning av försäkringsbelopp och premier. I dag tillhör statistiska metoder för överlevnadsanalys de mest använda statistiska metoderna och de effektmått som studeras handlar inte alltid om liv eller död utan kan vara tid tills en patient får ett astmaanfall eller får progress av en cancersjukdom. Eventet eller ”händelsen” som studeras kan alltså vara nästan vad som helst som utgör en distinkt händelse i det kliniska förloppet.
Tid är viktigt!
För många sjukdomar är det intressant, inte bara OM man får progress av en cancersjukdom, utan även hur länge det dröjer tills det händer. Ju senare desto bättre, såklart. Det är därför förstås intressant i en klinisk studie att inte bara notera hur stor andel av patienterna som får progress utan också hur länge det dröjer för varje patient. Helt krasst kan det ju faktiskt vara så att nästan alla patienter fått progress av sin cancersjukdom inom ett år eller två (tänk lung-, lever- eller bukspottkörtelcancer). För den enskilda patienten spelar det förstås stor roll om cancersjukdomen progredierar efter ett par månader eller först ett år senare. Därför behöver vi beakta både OM patienten får återfall och när det i sådana fall sker.
Inte alla patienter får återfall av sin sjukdom
I kliniska studier upplever inte alla patienter de event vi studerar, vare sig det gäller progress av cancersjukdom eller ett nytt astmaanfall. Alla patienter har också olika uppföljningstid; en del inkluderas tidigt under studiens gång andra inkluderas kanske sent och har kort uppföljningstid. För vissa studier kan rekryteringen fortgå under flera år. Alternativen är då att bara använda samma uppföljningstid för alla patienter (som motsvarar den kortaste) eller använda statistiska metoder som hanterar olika längd på uppföljningen och patienter som både får det event vi studerar och inte. Valet blir lätt eftersom vi alltid vill ha så mycket information (=data) som möjligt.