Med statistik som SUPERKRAFT!
Varför väljer man att bli statistiker? Mer än en gång har jag mötts av förundran över mitt yrkesval och tomma blickar när jag försöker berätta hur kreativt och spännande statistik är. De som tror att vi statistiker är experter på Excel och tänker att arbetet är inrutat och mekaniskt har ingen aningen om vilken superkraft som ligger i att förstå till exempel sannolikhetsteori. Eller lyckokänslan förknippat med att hitta en bra modell för ett komplext problem.
Ofta ligger skönheten i det enkla och för mig är några av de vackraste matematiska bevisen också de enklaste (inte minst för att jag då också förstår dem fullt ut). En av de mest kända logiska tankenötterna som enkelt förstås med lite kunskaper i sannolikhetsteori, men som för många framstår som olösbart utan dessa redskap, är Monty Hall-paradoxen. Problemet kommer från en amerikansk TV-show där presentatören hette Monty Hall. I korthet går spelet ut på att deltagaren ställs inför 3 stängda dörrar. Bakom en av dörrarna väntar högsta vinsten: En ny bil; bakom de övriga två dörrarna en get. Deltagaren väljer först en dörr, utan att öppna denna, och spelledaren öppnar sedan en av de två återstående dörrarna och väljer medvetet att öppna en dörr där det står en get bakom. Deltagaren erbjuds därefter att byta dörr till den återstående stängda dörren eller att stå fast vid sitt ursprungliga val. Frågan är då, hur maximerar deltagaren sina chanser att vinna en bil? Genom att stå fast vid sitt ursprungliga val eller genom att byta till den återstående dörren?
Orsaken till att problemet omnämns som en paradox är att de allra flesta intuitivt tänker att det spelar ingen roll
– vad jag än gör har jag 1/3 chans att vinna en bil och därför väljer att hålla fast vid sitt ursprungliga val. Sanningen är att chansen att vinna en bil är dubbelt så stor om hen väljer att byta dörr och att den bästa strategin därför är (om man vill ha en ny bil) att omedelbart byta dörr när spelledaren väl öppnat en av de återstående två dörrarna.
