TLV presenterar metoder för hälsoekonomiska utvärderingar
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) har regeringens uppdrag att utveckla metoder för hälsoekonomiska utvärderingar av precisionsmedicin och betalningsmodeller för avancerade terapiläkemedel (ATMP). I maj i år presenterade TLV sin andra rapport på området. Utfallsbaserade betalningsmodeller och hur volym kan påverka priset, lyftes fram. Redan i juni fick myndigheten i uppdrag att fortsätta sitt arbete på området och att då utvärdera hur olika modeller och verktyg kan användas för att bedöma huruvida kostnaden för en behandling är rimlig.
I maj 2022 lämnade TLV rapporten ”Beräkning och betalning – Fortsatt utredning om utvärderingsmetoder och betalningsmodeller för nya läkemedel som ATMP och precisionsmedicin – 2022”. Här följer TLV upp och utvecklar förslag som myndigheten tidigare lämnat på området. TLV noterar att hälsoekonomisk utvärdering av precisionsmedicin i viss mån innebär nya utmaningar, men att den i grunden inte är skild från utvärdering av andra typer av behandlingar där kunskapen om läkemedlets effekt är begränsad. Flera av analyserna och slutsatserna kan därför appliceras på många typer av läkemedel. För ATMP (Advanced Therapy Medicinal Products) som är engångsbehandlingar ställs däremot frågorna på sin spets då begärt pris utgår från en långvarig effekt. Är effekten osäker blir betalarens risk hög.
TLV tar i rapporten upp ett antal frågor som handlar om hur osäkerheter i en hälsoekonomisk utvärdering kan kvantifieras, redovisas och hanteras. Vidare diskuteras den principiella frågan om det är rimligt att differentiera hur stor osäkerhet som accepteras beroende på hur stor den långsiktiga konsekvensen för patientens hälsa är av att avvakta med behandling tills evidens finns tillgänglig.
TLV presenterar vidare en metod för hur ICER (Incremental cost effectiveness ratio) kan beräknas för ATMP med en potentiellt långvarig effekt, en sannolikhetsviktad ICER. TLV bedömer att utfallsbaserade betalningsmodeller kan minska risken för att betalningen för ett läkemedel blir för hög i förhållande till nyttan i klinisk vardag. Minskning av betalarens risk bedöms därför kunna vara en del av lösningen i att göra ATMP tillgängliga för patienter.
