Begränsningar för ”disease awareness”-kampanjer
Under våren och sommaren har NBL avgett fyra beslut och IGN ett knappt tjugotal. Ärendena innebär knappast några egentliga nyheter när det gäller tolkningen av det Etiska regelverket utan det handlar mera om att praxis bekräftas. Med ett undantag avser ärendena tillämpning av olika artiklar i Regler för läkemedelsinformation. Undantaget är ett IGN-ärende där nämnden kom fram till att ett inslag i en utbildningsaktivitet för reumatologer utgjorde en otillåten donation från företaget till vården.
Disease awareness-kampanjer blir lätt otillåten läkemedelsinformation Tre av NBL-avgörandena avsåg disease awareness-kampanjer gentemot allmänheten som alla tagits upp som initiativärenden av IGN. Dock överförde IGN dessa utan eget beslut till avgörande av NBL. Ärende NBL 1098/22 avsåg en 25 minuter lång film med en intervju av en psoriasispatient och de två andra (NBL 1099/22 och 1100/22) artiklar om reumatism/barnreumatism i tidningen Mediaplanet författade av en namngiven journalist. I samtliga fall framgick vilket läkemedelsföretag som medverkat i publiceringen av respektive framställning.
Framställningarna var förhållandevis omfattande med övervägande allmän information inom det sjukdomsområde de handlade om. Men där förekom också uttalanden av namngiven patient som beskrev delar av sin sjukdomshistoria, olika behandlingar hen fått samt sin aktuella behandling som sades vara bekvämare och fungera bättre än tidigare behandlingar. Inga läkemedelsnamn eller aktiva beståndsdelar nämndes utan behandlingarna beskrevs i allmänna termer. Dock förekom beskrivningar som att det handlade om tablett- eller injektionsbehandling, biologiskt läkemedel samt hur ofta behandlingen skedde. I vart och ett av ärendena framhöll NBL inledningsvis att man hade att bedöma om respektive framställning utgjorde marknadsföring av receptbelagda läkemedel mot allmänheten och således stred mot kapitel 1, avdelning 2, artiklarna 102 och 108 i LER. Det framhölls att enligt artikel 108 får intyg av enskilda patienter inte åberopas som dokumentation.
I alla tre ärendena konstaterade NBL att patienten i respektive framställning beskrev hur en behandling fått hen att på olika sätt må bättre. Trots att varken något läkemedelsnamn nämndes eller något specifikt läkemedel beskrevs innebar uttalandena enligt NBL ett intygande av en enskild patient som innefattar subjektiva värderingar av en behandling. Nämnden uttalade att eftersom läkemedelsföretag medverkat i produktionen av filmen respektive artiklarna gavs intrycket att det fanns en koppling till företagets läkemedel inom aktuellt sjukdomsområde, oavsett vilket läkemedel patienten i fråga faktiskt behandlats med. Framställningarna utgjorde därför marknadsföring av receptbelagt läkemedel mot allmänheten. I denna marknadsföring hade ett patientintyg använts. Framställningarna
i de tre ärendena stred därmed enligt NBL mot artikel 102 och 108 i informationsreglerna.
