Vinterns avgöranden rörande compliance-frågor
Vinterns avgöranden rörande compliance-frågor
NBL har avgett ett vägledande uttalande som innebär en viss inskränkning av till vem man kan rikta reklam för receptbelagda läkemedel. Ett beslut av LIFs CO angående val av plats för arrangemang där man önskar medverkan av läkemedelsföretag har ändrats av NBL. Som vanligt har flera ärenden handlat om kravet på stöd i produktresumén för uppgifter i läkemedelsinformationen.
IGMa begärde ett vägledande uttalande från NBL om annonser för receptbelagda läkemedel i tidningen VeterinärMagazinet kunde anses vända sig till allmänheten. NBL svarade dock inte helt klart på denna fråga utan valde att avge ett vägledande uttalande (NBL 1016/15) angående vem som utgör sådan hälso- och sjukvårdspersonal till vilken man får rikta reklam för receptbelagda läkemedel. Avgörandet har bäring på både humanläkemedel och veterinärläkemedel och har därför stort principiellt intresse. På grund av anpassningen till och inflytandet av EU-rätten har nämnden nödgats göra vissa inskränkningar i den praxis som gällt sedan början av nittiotalet och som innebar en vid tolkning av begreppet hälso- och sjukvårdspersonal och gjorde det möjligt att rikta reklam för receptbelagda läkemedel till sjukvårdspolitiker och administratörer inom hälso- och sjukvården även om dessa inte utför egentliga vårdgärningar. EU-rätten tillåter dock endast reklam för receptbelagda läkemedel till ”personer som är behöriga att förskriva eller lämna ut läkemedel”. NBL konstaterar därför i sitt uttalande att politiker och administratörer numera måste anses vara omfattad av begreppet «allmänheten» och att förbudet mot marknadsföring av receptbelagda läkemedel i artikel 102 i avdelning 2 i Regler för läkemedelsinformation gäller. Nämnden framhöll dock att detta inte hindrar läkemedelsföretag från att genomföra upphandlingar, som riktar sig till upphandlande sjukvårdsenheter och lade till att läkemedelsföretagen är oförhindrade att kommunicera om receptbelagda läkemedel till kategorin politiker eller administratörer, förutsatt att denna kommunikation inte utgör marknadsföring.
