Effekt av kosttillskott, vikten av studiedesign och hur statistiker roar sig på kafferasterna
Att designa studier är synnerligen komplext. Det är välkänt attplaceboeffekten kan vara stor, men sedan finns det motsatta fenomenet, när effekten finns där men inte syns i datan.
Som statistiker har jag sett det så många gånger, men det är först nu efter 20 år i branschen jag känner att jag faktiskt börjar förstå. Det som krävdes var en 15-veckors rigoröst planerad 1-personsstudie på ett mirakulöst effektivt (?) kosttillskott.
En läkemedelseffekt som inte går att mäta finns väl inte?
Först måste jag beskriva hur jag slentrianmässigt sett på fenomenet under alla år: Forskaren är helt besatt av sin idé om ett potentiellt revolutionerande läkemedel, men gång på gång ser jag ingen statistiskt signifikant effekt i datan. Vi sitter och går igenom resultaten av dataanalyserna, som för mig totalt saknar evidens. Forskaren är dock på gott humör och stärkt i sin övertygelse – hen bestämmer sig raskt för
att ta lite genvägar: Avrunda alla mätvärden uppåt, ta bort de värden som sticker ut åt fel håll under den vaga devisen att något måste gått snett i mätningarna, och sen vips har vi en tydlig effekt som styrker vår hypotes!
Det som aldrig slutat förvåna mig är att dessa prekliniska forskare inte ger upp. De ser saker som inte jag ser. De får tydligen sponsorer. De fortsätter oförtröttligt letandet efter den rätta formuleringen, den rätta endpointen att mäta, och den rätta djurmodellen där drömsubstansen ska komma till sin rätt och därmed putta forskningen ett steg närmare klinisk prövning i människa. Själv förklarar jag som vanligt att det statistiskt sett inte finns någon indikation på effekt och på vägen hem himlar jag med ögonen för mig själv: Tänk att hen inte ser att substansen inte funkar!
Sedan var det den där gråtunga perioden i december under pandemin. På ett infall gick jag in i en hälsokostbutik och frågade efter något som kunde ge mig energi. Efter att ha knaprat i mig en tablett om dagen i fyra dagar var jag på ett strålande humör och kände mig verkligen stark som ”Wonder Woman” – jag lovar, det var helt klart och tydligt inte bara placeboeffekt! Min alltid entusiastiska kollega Anna Törner testade genast samma behandling, men förbryllande nog kände hon ingen effekt alls. Vi enades om att vi alla är olika, och tydligen var det något i detta tillskott som jag hade brist på men inte hon.
Kosttillskott utvecklas och testas inte alltid för att ha en signifikant effekt på sjukdom på samma sätt som läkemedel, även om man noga utvärderar att de är säkra för konsumenten att använda. Men om där fanns en tydlig klinisk effekt på vissa människor så att dessa under mörk och mulen december kunde gå från trött och less till sprudlande glad och full av energi, skulle inte det då vara av rätt stort intresse för branschen och försäljaren?
