Hälso- och sjukvården och svensk Life Science ett år före valet
Hälso- och sjukvården och svensk Life Science ett år före valet
Det är ett år kvar till valet och sjukvården är en av svenska folkets viktigaste fråga just nu. Partierna kommer under hösten att börja finslipa sina valmanifest för att kunna lägga fram sina förslag under kommande valkampanjer. Om detta reflekterar Anders Blanck, vd för Läkemedelsindustriföreningen LIF.
När detta skrivs i augusti är Sverige långsamt på väg att återvända efter semestern. Framför oss ligger ett arbetsår som i mycket hög grad kommer att påverkas av att det är allmänna val i september nästa år. Detta gäller i högsta grad även för Life Science-sektorn. Men en fråga utanför den svenska partipolitiken med anknytning till Life Science har redan tagit plats i den tidningsläsande allmänhetens medvetande. Under hösten kommer beslutet om den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s nya placering. Jag ska inte spekulera i slutresultatet, men det är uppenbart att intresset kring EMA-lokaliseringen i sig har blåst på intresset för, kunskapen om och debatten kring Life Science i Sverige, kanske framför allt i myndighets- och departementssverige. Femtio årsarbeten har varit sysselsatta i ansökningskansliet, och då produceras mycket underlag och samlas mycket kunskap. Och i Almedalen i juli var seminarieverksamheten kring hälso- och sjukvårdsfrågorna minst lika intensiv som tidigare. Däremot var det intressant att konstatera att de politiska talen från partiledarna och finansministern inte alls i lika hög utsträckning var inne på sjukvårdsfrågor. Det stora undantaget var Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt, som hade sjukvårdens kris som huvudfråga och ägnade hälften av sin talartid åt det ämnet. Vänsterpartiet har läst opinionsundersökningarna som visar att sjukvården är svenska folkets viktigaste fråga just nu och partiet vill absolut positionera sig inom området. Sjöstedts konkreta förslag i talet var dygnet runt-öppna vårdcentraler – ett förslag direkt taget från Göran Stiernstedtsutredning (”Effektiv vård”). Vänsterledaren hade dock svårt att redogöra mera konkret för hur reformen skulle finansieras.
