Känguru eller struts? Hur man överlever i en digital värld
Känguru eller struts?
Hur man överlever i en digital värld
Vår värld förändras i ett allt snabbare tempo. Företag och organisationer behöver bli allt mer snabbrörliga för att möta utmaningar och motgångar. Resiliens är förmågan att förutse och hantera förändringar i omvärlden, vilken kan öka möjligheten att överleva och frodas. Läs mer i denna artikel skriven av Mia Liljeberg, föreläsare och utbildare inom kommunikation och ledarskap.
Det går fort nu, fort som aldrig förr, men ändå fortfarande långsamt jämfört med vad som komma skall. Vi lever i en ny föränderlig värld. VUCA kalllas den. Begreppet myntades av den amerikanska militären på 1990-talet och står för Volatility, Uncertainty, Complexity och Ambiguity. På svenska blir det volatil, osäker, komplex och tvetydig. Det var enklare förr, helt enkelt. Det var längre trender, längre framförhållning, troligare scenarier, inte lika många faktorer och dimensioner att ta hänsyn till och inte lika mycket tvetydighet. Detta kräver ett nytt ledarskap. Företag har byggt strukturer i form av hierarkier, processer och system, som ett skyddsnät för de anställda att leverera utlovade produkter och tjänster till kunder och medborgare. Men dessa strukturer som tagit företag dit de är i dag, kan snarare bli till hinder att leverera morgondagens efterfrågan.
Hormoner kan hjälpa eller stjälpa
För att leverera i dag behövs en snabbrörlighet i utvecklingen där medarbetarna har tillit att både prova sig fram för att samtidigt lära sig förstå den komplexa utvecklingen. Vi behöver stärka människan istället för strukturen för att bli snabbrörliga som företag, samtidigt som vi behöver vara robusta i vårt varumärke och kvalitet. Resiliens är förmågan hos människor att förutse och hantera förändringar i vår omvärld. Det är det som gör att vi klarar av att studsa tillbaka efter motgångar, eller till och med studsa framåt och få extra energi vid utmaningar. Då vi lever i en föränderlig värld som snurrar snabbare och snabbare, ställer det höga krav på oss att uppfatta, hantera och prioritera det som händer runt oss och hålla huvudet ovanför vattenytan. Forskning på resiliens visar att den är upplärd och att när vi är i miljöer där vi känner tillit utsöndras hormonet oxytocin vilket gör oss mer mottagliga för att ta hand om varandra. Och när vi tar hand om varandra stärker vi också vår resiliens. Ensam är inte starkast. I miljöer av misstro utsöndras istället stresshormonet kortisol vilket leder till att delar av hjärnan stängs ner och vi kommer inte åt de delar som har med kreativt tänkande, strategi och risktagande att göra. Vi blir helt enkelt inte effektiva, om vi känner oss stressade i en trängd arbetsmiljö. Då vi även i det privata livet utsätts för VUCA, alltså att det är snabbare svängningar och dramatiska förändringar i tidigare stabila omständigheter, ökar stresspåslaget för både vuxna och barn. Att stärka sin resiliens, så att man kan hantera förändringar bättre och även hjälpa andra i deras utmaningar, blir då allt viktigare. Liknelsen med hur vi ska ta på syrgasmasken i ett flygplan blir väldigt tydlig. Vi måste ha fått på vår egen mask, för att kunna hjälpa andra.
