Hur svårt kan det va’?
Hur svårt kan det va’?
Ibland får jag frågan varför vi statistiker krånglar till det så mycket? Kan man inte bara räkna ut hur stor andel (till exempel i procent) som tillfrisknar på den nya behandlingen och sedan jämföra det med hur det ser ut för komparatorn? Helt krasst är ju detta matematik som en 15-åring klarar av och varför behöver vi koppla in en statistiker och räkna ut ett konfidensintervall? Antingen är en ny behandling bättre. Eller inte.
Okej, jag överdriver lite, men när man skrapar på ytan så är det faktiskt många som egentligen inte vet varför vi beräknar konfidensintervall och p-värden. Alla vet ATT vi bör göra det, men VARFÖR är många gånger inte helt kristallklart. När jag själv gick min första statistikkurs för ca 30 år sedan tänkte jag både ”Hur svårt kan det va’?” Och framför allt tänkte jag ”Hur dödligt tråkigt är inte detta?” Straffet för sådan nonchalans blev en livslång passion för just statistik och, kanske ännu mer, kommunikation om vad statistik faktiskt kan användas till. Den här gången försöker jag belysa några av de mest fundamentala begreppen när det gäller statistik och kliniska studier. Den här artikeln borde jag skrivit allra först. De exakta resultaten i den kliniska studien är ointressanta Väldigt kategoriskt så kan man säga att vi inte är intresserade av hur det gick för patienterna i en klinisk studie. De är redan färdigbehandlade och vi VET hur resultaten blev, med nästan 100 procents säkerhet. Om 63 procent av patienterna fick effekt på den nya behandlingen och endast 47 procent hade motsvarande effekter på komparatorn, så vet vi att 16 procent fler patienter responderade på den nya behandlingen. Så varför krånglar vi till det med skattningar av skillnad i behandlingseffekt och konfidensintervall? Förklaringen är enkel; när vi gör en klinisk studie så är det för att försöka skatta den sanna effekten av ett nytt läkemedel, den som vi skulle ha kunnat observera utan felkällor om vi behandlade ett oändligt stort antal patienter. Av praktiska orsaker är vi begränsade till ett litet urval patienter (den kliniska studien) och vi använder detta stickprov för att dra slutsatser om den sanna effekten av det nya läkemedlet. Den kliniska studien är alltså ett verktyg för att approximera ”sanningen”.
