Socialministern i debatt: Delaktigheten för unga med NPF-diagnos måste öka – nu bjuder jag in till samtal

Detta är en debattartikel av socialminister Jakob Forssmed, publicerad i Altinget den 8 oktober 2024.

Alla barn och unga, oavsett funktionsförmåga, har rätt till en meningsfull och utvecklande fritid i gemenskap med andra. Tyvärr visar undersökningar att unga med funktionsnedsättning generellt har en sämre tillgång till fritidsaktiviteter. Många unga i gruppen känner sig också exkluderade under själva aktiviteterna som sker på fritiden.


-Vi behöver få alla att känna sig välkomna in i föreningslivet, säger socialminister Jakob Forssmed. Foto: Ulrika Nyberg 

Mer kan göras
En grupp som vi vet kan ha svårt att hitta sin plats i fritidsverksamhet är barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF. Arbete pågår i många idrottsföreningar och förbund för att öka möjligheten för dessa personer att delta, men det kvarstår utmaningar och min bild är att mer kan göras! Därför har jag bjudit in ett antal idrottsförbund, representanter för friluftsliv och andra organisationer för ett samtal om hur vi kan öka delaktigheten i idrott, friluftsliv och annat föreningsliv för personer med NPF.

För delaktigheten behöver öka. Alltför många barn och ungdomar med NPF slutar med idrott för att kraven upplevs för höga eller för att de inte får det stöd de behöver för att komma till sin rätt. Den nationella ungdomsenkät som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor genomfört visar att unga som har en funktionsnedsättning i lägre utsträckning idrottat både inom och utanför föreningar, umgåtts med kompisar, besökt gym eller är medlemmar i en förening jämfört med andra unga. Exempelvis är det endast nio procent av personer med intellektuell funktionsnedsättning som når rekommendationerna för fysisk aktivitet enligt Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet.

Hälften inte nöjda med sin fritid
Drygt hälften av unga med funktionsnedsättning uppgav att de inte är nöjda med sin fritid. Dessa barn kanske aldrig får möjlighet att testa en fritidsaktivet eller så slutar de för att aktiviteten inte är anpassad eller fungerar för dem. Och här vet vi att det ser väldigt olika ut, beroende på var man i landet bor. Och här har vi alla ett ansvar. Vi behöver tänka nytt och utforma verksamheter som fungerar för alla och är välkomnande också för dem som inte redan är med.

En viktig satsning för regeringen är ett fritidskort för barn och unga. Fritidskortet är avsett att omfatta barn och unga i åldrarna 8–16 år och ska kunna användas som betalning för fritidsaktiviteter som anordnas av till exempel idrottsrörelsen, friluftsorganisationer, kulturområdet och andra organisationer inom civilsamhället. Fritidskortet syftar till att ge barn och unga en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra. I uppdraget tydliggörs att barn och unga med funktionsnedsättning eller andra behov av särskilt stöd ska uppmärksammas så att Fritidskortet kommer dem till godo i lika stor utsträckning som andra barn och unga.

Att öka barns och ungas rörelse, stärka konditionen och främja gemenskap är viktigt här och nu, men vi vet också att det lägger grunden för en jämlik hälsa längre fram i livet. Idrott är bra för alla men kan ha en särskild betydelse för barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Fysisk aktivitet främjar koncentrationsförmågan och ger hjälp att reglera energibehovet. När man känner att man kommer till sin rätt och mår väl, då stärks också självkänslan. Därför är fysisk aktivitet av avgörande betydelse.

Jag har svårt att se en bättre investering än att underlätta för familjer att ge sina barn och ungdomar bättre förutsättningar att delta i idrott och föreningsliv. Det börjar ofta i en förening någonstans i Sverige. Idrott, scouter, friluftsliv med närvarande vuxna och ledare som är beredda att ge en smula av sina hjärtan för att vägleda, peppa, fostra och agera förebilder. Det är det som Fritidskortet handlar om.

300 miljoner extra
Regeringen har redan i år satsat nästan 300 miljoner kronor extra utöver de ordinarie anslagen på att föreningslivet ska kunna förbereda, öka kännedomen om sina verksamheter, köpa in utrustning – exempelvis för barn med funktionsnedsättning – och stärka sitt arbete med att rekrytera och utbilda ledare samt öka möjligheterna för barn och unga med funktionsnedsättningar att hitta till och delta i fritidsaktiviteter. I dessa medel som regeringen satsar extra i år finns 100 miljoner kronor till Riksidrottsförbundet för att möjliggöra ökad tillgång till anläggningar och idrottsmiljöer. Varje år satsar vi också 100 miljoner kronor på mer idrott i utsatta områden genom stöd till ökad föreningsnärvaro.

Dessa medel ska möjliggöra för föreningar att rekrytera, utbilda ledare, köpa in utrustning och utbildningsmaterial samt tillgängliggöra idrottsanläggningar så att fler barn och unga med funktionsnedsättning kan hitta sin plats i en föreningsgemenskap.

Idrottsrörelsen och friluftslivet gör ett mycket värdefullt arbete för att barn och unga ska ha en aktiv och meningsfull fritid. Det är viktigt att skapa plats för så många som möjligt att delta i dessa och andra fritidsaktiviteter. Vi behöver vända den negativa utvecklingen och ge fler barn och unga tillgång till idrott, friluftsliv och föreningsliv i gemenskap med andra. Vi behöver få alla att känna sig välkomna in i föreningslivet och vilja stanna där. Då behöver vi sänka trösklarna och ha en inkluderande verksamhet – för alla.